...för fönsterputsarna härjar i huset. Fint det, så slipper vi =) Fixade massa i Falun igår, bla hämtade Per-Anders kläder till bröllopet, och fastnade såklart i studenttrafiken. Fullt med folk så långt ögat nådde.
Fortfarande tonvis med grejer att fixa, och vissa tar lååång tid. Ska sortera musik tex till färdiga spellistor, men pappa o Marie tycks inte förstå att det är nåt som måste göras. Men det är några timmars jobb som jag bara ser flyger förbi varje dag...
Provade klänningen, final provningen liksom, igår. Perfekt! Hade gått ner lite så det var 2 cm över i ryggen, men det går bra ändå. Nu är den som jag vill! Ska hämta den ikväll.
Kommer även in i stugan idag, så vi kan börja placera ut borden som de ska stå, torka av och lägga ut dukar. Skönt att kunna få tillträde så tidigt! Katarina kommer ikväll dessutom, så imorrn är det bara att börja med väggarna. Ska hämta brorsen på tåget ikväll också. Skoj!
Förbannat, pappa lovade mig ju till slut att vi skulle få ha nedervåningen till tjejerna när vi ska göra oss iordning. Men så sitter både han o Marie och härjar och hävdar att "det bara är så", att killarna är nere, tjejerna uppe. Ska det vara så svårt att fixa en sån enkel grej?! Då måste ju klänningen hänga nere, i klänningspåse, och jag gör mig iordning uppe. Får smyga ner när ingen ser (dvs ca 5 min före vigseln börjar) för att ta på mig den när ingen kan tjuvkika. Jävla skit, de kan verkligen göra mig besviken och förbannad. Mest för att de kör "köra över och trampa på-temat". Önskar Bali kom direkt efter bröllopet, men nu är det inte så. Bara att svälja all skit, alla spydiga kommentarer och gå vidare. Men det ska fan inte kännas såhär! Jag gifter mig om 4 dagar, och jag känner att jag går på tå för att inte göra fel, håller tyst så mkt som möjligt för att slippa alla korkade och sjukt onödiga kommentarer. Jag vill kunna känna mig välkommen, få hjälp utan att det ska gnällas om det, slappna av och bara ha det bra. Men icke, här finns ingen frid kan jag tala om...
Nåja, jag har min älskling här iaf, tur är väl det!
Som sagt, 4 dagar kvar! Längtar ännu mer efter att ha varit på Lisas & Pauls bröllop. Jättefint var det! Både jag och Per-Anders grät vid ceremonin. =) Känns mycket mer verkligt nu liksom. Och Lisa & Paul, vad vackra de var!! *congratulations once again*
Work work
Toodles
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men gumman då, du skulle ha ringt till mig så skulle jag komma och skälla ut som efter noter!! det är DIN / ERAN stora dag och självklart ska allt vara perfekt, det måste dom väl förstå, jag hoppas att allt blir som du tänkt dig och att ni får en helt underbar dag som ni aldrig glömmer, Puss o Kram Madde / vi ses i morgon
Skicka en kommentar